Hårda fakta om lätta vapen

Stor tillgång till vapen i ett samhälle betyder att fler människor dör - i krig, på gatan eller i hemmet. Även om vapen inte är grundorsak till våld, gör det våldet så mycket dödligare.

Vad är lätta vapen?
Någon universell definition av lätta vapen finns ännu inte, men oftast avses civila och militära skjutvapen samt tillhörande ammunition som en eller ett fåtal personer kan bära och hantera. Enligt en expertgrupp inom FN (1997) omfattas lätta vapen av följande kategorier: 1) Små vapen (small arms) såsom pistoler, revolvrar, lätta maskingevär, 2) Lätta vapen (light weapons) såsom granatgevär, pansarvärnsvapen, bärbara luftvärnssystem och vissa granatkastare, 3) Ammunition till nämnda vapen samt handgranater, landminor och sprängämnen. Denna rapport handlar huvudsakligen om militära lätta vapen och ammunition.

Siffror
Ett tusen människor dör varje dag till följd av vapen, och många fler skadas allvarligt. Om man räknade alla dödsfall, skador och handikapp som är resultatet av lätta vapen, skulle vi se det som epidemi.

Det finns omkring 640 miljoner små och lätta vapen i världen idag, en för var tionde person. Varje år tillverkas åtta miljoner nya vapen och 10-14 miljarder enheter ammunition. Vapenhandeln uppgår till 4 miljarder dollar varje år, av vilket omkring en miljard är olaglig handel.

Problemen med lätta vapen
Små och lätta vapen är de vanligast använda vapnen i världens konflikter. De är billiga, hållbara och lätt att transportera och smuggla. Under sin livstid hinner ett vapen användas i många olika konflikter och av många olika aktörer, i många fall av barn. Det finns över 300 000 barnsoldater under 18 år i världen, och dessa utrustas ofta med lätta vapen.

På några håll är lätta vapen den främsta dödsorsaken i vissa grupper. I Brasilien till exempel är vapen den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar mellan 15-24 år. Gängbråk, mord, självmord, vådaskott, organiserad kriminalitet och vardagliga konflikter skördar 40 000 brasilianers liv varje år. Det är mer än var tredje dödsfall. Situationen är i princip lika allvarlig i en rad andra länder, däribland Sydafrika, USA och Venezuela.

Förutom den tragedi som varje förlorat människoliv utgör, innebär det enorma tillgången på vapen ett hinder för utveckling. Det är svårt att skapa ett stabilt, tryggt och demokratiskt samhälle om våldet är utbrett. Stor tillgång på vapen kan förlänga och förvärra väpnade konflikter. Dessutom bidrar våld och osäkerhet till att det blir ännu svårare för fattiga människor att försörja sig.

Även i Sverige är vapen ett problem. Tre gånger per dag används skjutvapen vid mord, mordförsök eller rån och antalet beslagtagna vapen har ökat tre år i rad enligt statistik från Rikspolisstyrelsen 2005.

Internationellt samarbete mot lätta vapen
Det finns många nationella och regionala överenskommelser för att motverka spridningen av lätta vapen. Men på global nivå finns inga kontrollmekanismer, trots att det är ett problem som måste angripas på global nivå. Nationella lagar räcker inte.

Nu har dock de första stegen tagits för att skapa globala regler. Den 7 december 2006 fattades ett historiskt beslut i FN:s generalförsamling. 153 länder röstade ja till förslaget om att bilda en kommission som skall utreda möjligheterna till ett internationellt avtal som begränsar och kontrollerar handeln med konventionella vapen, ett så kallat Arms Trade Treaty. Genom ett globalt vapenhandelsfördrag skulle alla länder följa samma minimiregler för vapenförsäljning, vilket skulle försvåra för oseriösa aktörer att hitta ett land som vill sälja till dem.

Beslutet är ett resultat av många års kampanjarbete från organisationer inom det civila samhället som lyft upp frågan på den politiska dagordningen och påverkat sina regeringar att driva frågan vidare inom FN och andra mellanstatliga organ. Att en fråga som är så pass politisk känslig som staters vapenaffärer ens kommit till förhandlingsbordet är en stor framgång.

FN har tidigare arrangerat några större konferenser om lätta vapen. År 2001 hölls det första globala mötet om lätta vapen i FN. Då antogs, efter mycket kompromisser, ett handlingsprogram (Programme of Action - ladda ned det under rubriken Fakta och information). Handlingsprogrammet är inte bindande, vilket innebär att regeringar inte måste följa rekommendationerna. Sommaren 2006 var det dags för en stor uppföljningskonferens i FN. Tyvärr gick förhandlingarna dåligt och man lyckades aldrig enas om något slutdokument eller någon handlingsplan. Ett litet antal stater, däribland USA, lyckades blockera förhandlingarna. Många blev besvikna över bristen på resultat, däribland många delegationer från länder i Afrika och Latinamerika, som är de regioner som är allra värsta drabbade av väpnat våld.

Minskad tillverkning
Med bättre mekanismer för att kontrollera lätta vapen kommer man en bit på vägen. Lika viktigt är det att minska tillverkningen av lätta vapen. Åtta miljoner nya vapen tillverkas varje år. Sverige är en betydande vapenexportör. Under 2005 slog svensk vapenexport rekord - den ökade med 15 procent till 8,4 miljarder.

Det är bara en mindre del av den svenska exporten som består av just små och lätta vapen, men det är ändå motsägelsefullt att exportera sådana vapen samtidigt som Sverige verkar för stärkt kontroll av lätta vapen i EU och FN.

Ett exempel: Ett av de mest spridda svenska vapnen är granatgeväret Carl Gustaf som sedan 1963 har sålts till över 40 länder. Carl Gustaf har använts i en mängd krig, till exempel i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam och Kashmir.

Vad kan DU göra
Den internationella kampanjen Control Arms har samlat mer än en miljon foton och teckningar på människor som vill ha ett Arms Trade Treaty (vapenhandelsfördrag). Målet var att få ihop en miljon bilder innan FN-konferensen i juli 2006. Det målet nåddes, men kampanjen fortsätter och du kan bidra genom att surfa in på www.controlarms.org och ladda upp en bild på dig själv.

En annan sak som du kan göra, är att kontakta den riksdagsledamot som representerar din hemort och fråga vad hon/han gör för att minska tillgången på små och lätta vapen